Vad menar vi med att vi har en fri vilja? Det är en svår fråga som vi kanske aldrig kan få ett fullkomligt svar på. Men här följer några tankar kring det hela.
Vetenskapen
Den franske fysikern Pierre Simon de Laplace gav ord åt ett tankeexperiment som kallas för ”Laplaces demon”. Laplace menar att ett intellekt (eller en superdator) som känner positionen, massan och hastigheten för varje partikel i universum, samt har tillräcklig förmåga att analysera denna information, skulle kunna räkna ut både allt som har hänt i universum och allt som kommer att hända. Laplace såg universum som fullständigt deterministiskt – ett system helt styrt av den klassiska fysikens kausalitet och därmed predestinerat redan från tidens början att utvecklas på ett visst sätt. För Laplace omfattade denna determinism både stort och smått – från himlakropparnas banor till enskilda mänskliga handlingar.
Hos den moderna vetenskapen finns ingen konsensus kring predestinationstanken. Utifrån Bigbangteorin borde allting ha utvecklats på ett kausalt deterministiskt sätt. Men inom kvantfysiken har bl.a. den tyske fysikern Werner Heisenbergs osäkerhetsprincip skapat en möjlighet till att tala om att människan kan ha en fri vilja som möjliggör för henne att göra olika val i en annars helt förutbestämd utveckling.
Den kristna Kyrkan
Inom den Kristna kyrkan finns ingen enhetlig uppfattning kring hur man ska förstå Guds allmakt och allvetande i relation till skapelsen. Bibeln, som är den främsta källan till kunskap om Gud och hans avsikter, har lett teologer och bibelläsare till olika förståelse då det gäller huruvida skapelsen inklusive människan är determinerad. Följdfrågan är naturligtvis också om människan har en fri vilja och i så fall på vilket sätt.
Augustinus predestinationslära
En av den tidiga kyrkans stora läromästare, Augustinus, har ofta pekats ut som den förste som behandlat frågan om determinismen och den fria viljan. Bl.a. har han gjort detta i sin skrift De Libero Arbitrio (Om den fria viljan). Augustinus anses av många som en av västerlandets främsta tänkare som inte minst påverkat den kristna teologins utveckling mer än någon annan i efterbiblisk tid. Såväl reformatorer som Luther och Calvin som motreformatorerna var påverkade av Augustinus tankevärld.
Jag har inte fördjupat mig i Augustinus skrifter, som är ganska omfattande, men tycker mig dock ha uppfattat ungefär hur han ser på människans fria vilja.
Människans fria vilja.
Gud har gett människan en fri vilja med avsikt att hon ska leva rättfärdigt och göra det som är gott. Människan kan, efter syndafallet, inte leva rättfärdigt utan att få del av Guds nåd. Gud ger sin nåd, omotiverat och oförtjänt, till vissa utvalda men inte till alla. De som har fått del av Guds nåd kan fortfarande synda, men har fått en vilja att leva rättfärdigt som leder dem till frälsning. De som inte fått del av Guds nåd har en fri vilja och syndar, gör det som är ont, av fri vilja och kan inte leva rättfärdigt eftersom de saknar Guds nåd som är en förutsättning för detta.
Predestination.
Gud är allvetande och allsmäktig och har förutbestämt allt som redan hänt och allt som ska hända i framtiden. Gud har förutbestämt att vissa, omotiverat och oförtjänt, ska få del av hans nåd. De som Gud har utvalt till att få del av hans nåd kommer att bli frälsta. De som Gud inte har utvalt och som inte får del av hans nåd kommer under Guds dom på grund av sin synd, att de gör det som är ont.
Att rikta sin själ mot det högre, värdefulla, mot Gud, är gott. Att rikta sin själ bort från Gud mot det skapade, lägre, mindre värdefulla, är ont.
Augustinus menar att Gud är rättvis när han straffar dem som gör det onda, som riktar sig bort från honom, eftersom de gör det av fri vilja. Det som framstår som problematiskt är att eftersom Gud inte ger dem sin nåd kan de inte göra något annat då det endast är genom Guds nåd som deras vilja kan ändras till att göra det som är gott. Augustinus tycks dock mena att ingen kan ifrågasätta Guds val att ge sin nåd till vissa utvalda, men inte till andra. Alla är egentligen värda att gå förlorade eftersom alla gör det som är ont. Att Gud oförtjänt ger nåd till en del som förändrar deras livsinriktning till att göra gott är ett bevis på Guds godhet. Gud är rättvis när han straffar dem som går förlorade eftersom de genom sin fria vilja gör det som är ont.
Dock kvarstår frågan: Varför ger Gud bara omotiverad och oförtjänt nåd åt en utvald del av mänskligheten. För den del som inte får Guds nåd tycks inte finnas någon annan utväg än att leva kvar i sin syndiga, onda natur. De vill visserligen inget annat, men kan heller inte vilja det. Deras fria vilja är begränsad till att endast vilja det som är ont, att vända sig bort från Gud och hans nåd.
Själens odödlighet
Augustinus tror på själens odödlighet, en påverkan av Platon och grekisk religionsfilosofi. De som blir frälsta kommer att uppnå evig salighet, men de själar som går förlorade kommer inte att kunna dö, utan kommer att leva för evigt i kval av olika grad i förhållande till hur mycket ont de gjort i jordelivet.
Enligt Augustinus hänger Guds utväljande av en del av mänskligheten ihop med att en stor skara änglar fick lämna den himmelska världen i samband med Djävulens uppror i himlen. Eftersom det himmelska antalet innevånare var fullkomligt vid skapelsen, men blev ofullkomligt vid Djävulens uppror, måste detta nu rättas till. De människor som får ta emot Guds nåd till frälsning kommer därför att ersätta den fallna änglaskaran.
Jean Calvin
Läran om själarnas predestination till antingen evig salighet eller evig fördömelse fångades upp av reformatorerna. Särskilt Jean Calvin utvecklade en teologi kring denna tanke. Calvin menade att Gud i sin allmakt och vishet, före världens skapelse, har utvalt somliga människor till frälsning och andra till förtappelse. Efter en uppgörelse med den nederländske reformerte teologen Jacobus Arminius, som hävdade att läran om att Gud förutbestämt somliga människor till fördömelse saknade stöd i Bibeln, antog den ortodoxt-kalvinistiska synoden i Dordrecht 1619 kalvinismens fem punkter:
I. Total depravity – Människans totala fördärv, innebär att människan efter syndafallet är fullständigt fördärvad utan förmåga att vända sig till Gud.
II. Unconditional election – Ovillkorlig utkorelse, innebär att Gud utvalt somliga till att bli frälsta utan hänseende till någon beskaffenhet hos dem.
III. Limited atonement – Begränsad försoning, innebär att Jesu försoningsdöd är begränsad till de utvalda. Kristus har enligt denna artikel inte dött för alla människor utan enbart för vissa.
IV. Irresistible grace – Oemotståndlig nåd, innebär att den utkorade människans vilja förändras till att glatt och villigt tro på Jesus till frälsning.
V. Perseverence of the saints – De heligas bevarande, innebär att den som en gång kommit till tro kommer att bevaras i tron och kan inte falla av.
Denna lära har sedan i högre eller mindre grad levt kvar inom stora delar av den reformerta kyrkan.
Karl Barth
En person inom den reformerta kyrkan i modern tid som tagit avstånd från Calvins predestinationsteologi är den tyske teologen Karl Barth, som av många anses vara en av vår tids mest betydande teologer. Barth har en annan syn på ”den dubbla predestinationen” än Calvin. Läran om Guds utkorelse eller Guds nådeval är central i Karl Barths teologi. Han kallar den för ”summan av evangeliet”. Barths kristocentriska teologi är här som tydligast. Denna centrala dogm måste förstås mot bakgrund av den klassiska läran om utkorelsen, så som den kommer till uttryck hos exempelvis Jean Calvin. Calvin menade att Gud i sin allmakt och vishet, före världens skapelse, har utvalt somliga människor till frälsning och andra till förtappelse. Det är därmed en dubbel predestination. Barth talade också om en dubbel predestination, men med en helt annorlunda betydelse. Gud har valt ut en människa, Jesus Kristus, till att både uppleva förtappelse och frälsning. Men genom Jesus är alla människor utvalda till frälsning eftersom Jesus inte bara är den utvalda utan också den som utväljer. I Jesu död och uppståndelse blir det tydligt att Gud av evighet har tagit ställning för människan. Vi behöver bara acceptera detta i tro och tacksamhet.
Barth har ofta kritiserats för att han skulle företräda apokatastasisläran, det vill säga idén om att alla människor blir frälsta. Detta är dock en missuppfattning. Barth menade att kyrkan inte ska predika apokatastasis, eftersom det ligger utanför hennes kunskapsområde. Däremot finns det hos Barth ett tydligt fokus på Guds handlande i frälsningen. I detta sammanhang citerar Barth en av sina teologiska favoriter, holländaren Koehlbruegge, som fick frågan om när han blev frälst. ”På Golgata”, svarade han. Det är enligt Barth varje kristens enda möjliga svar. Det var där och då människan räddades, på grund av vad Jesus gjort för oss. Barth hade också en ovilja att dela in människor i kristna och icke-kristna. Gud är verkligen alla människors Gud, och ingen sekt-Gud. Det Gud har gjort i Jesus Kristus är något universellt. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Reformert_kristendom)
”Domaren är i den bibliska tankevärlden inte i första hand den som belönar de egna och bestraffar de andra, utan han är den som skapar ordning och återställer det förstörda. Denne domare, denna återställelse eller bättre: uppenbarelsen av denna återställelse – får vi vara på väg emot i obetingad tillförsikt, emedan han är domaren. Vi kan ha obetingad tillförsikt, emedan vi ju redan har hans uppenbarelse som utgångspunkt. Den närvarande tiden synes vara så ringa och jämmerlig och är icke tillfyllest för oss, inte heller kyrkans och kristenhetens närvarande tid!
Men nu får och skall just kristenheten alltid på nytt låta sig kallas tillbaka till sin begynnelse och samtidigt framåt till Kristi framtid, den strålande och härliga framtid som tillhör Gud själv, vilken i går och i dag och därför också i evighet skall vara densamme. Intet avbräck göres i domstankens allvar, ty då skall det bli uppenbart, att Guds nåd och Guds rätt är det mått, med vilket hela mänskligheten och varje människa mätes.
Venturus iudicare: Gud vet allt vad som finns och vad som sker. Då kan man väl förskräckas, och så till vida är dessa visioner av den yttersta dagen inte helt ogrundade. Det som inte har sitt ursprung i Guds nåd och rätt, det kan inte bestå. Oändligt mycken mänsklig, också kristen ”storhet” störtar då kanske i det yttersta mörkret. Att det finns ett sådant gudomligt nej, det ligger förvisso också i detta iudicare. Men så snart vi medger det, måste vi återvända till denna sanning: domaren som ställer de ena till vänster och de andra till höger, är ju den som för mig har överlämnat sig åt Guds dom och tagit all förbannelse från mig. Han är den som dog på korset och uppstod på påskdagen.
Fruktan för Gud i Jesus Kristus kan inte vara någon annan än den, som ligger i denna glädje och tillförsikt: ”Vilken tröst skänker Kristi återkomst dig?” Det leder inte till apokatastasis. Det finns ett avgörande och ett åtskiljande, men i förhållande till honom, som har trätt in för oss. Finns det ett skarpare åtskiljande och ett mer inträngande upprop redan i dag än just budskapet från denna domare?”
(Karl Barth, Dogmatik i grunddrag/Dogmatik im Grundriss, 1947)
Michael Brown
En tidigare calvinist som numera omfattar en annan ståndpunkt än Augustinus och Calvin i predestinationsfrågan är den amerikans-judiske förkunnaren och teologen Michael Brown. Brown menar att om vi verkligen tar oss tid att läsa Bibeln kommer vi att finna en uppsjö av bibelsammanhang som klart visar att Guds önskan är att alla människor ska bli frälsta, att det ska gå dem väl och att han inte vill att någon ska gå förlorad.
I en debatt (https://youtu.be/dmeMOo4nINA) med den reformerte teologen, Dr James White, utmanar Brown alla deltagare att se vad Bibeln säger och hänvisar till ett stort antal bibelord som enligt honom visar att Gud uppmanar, vädjar, till alla att vända sig till honom, att välja honom och vända sig bort från det som är ont. Gud har inte på förhand utvalt någon till att gå förlorad. Det är människan som genom sin fria vilja väljer att komma till Gud och genom tro ta emot hans nåd eller att gå bort ifrån honom.
Utkorelsen sker genom tro på Guds ord och hans nåd. Gud har inte förprogrammerat vissa till att göra det som är ont. Men om de gör det kan Gud använda det för att något gott. Tänk på berättelsen om Josef i Egypten. Vi är Guds medarbetare här på jorden och Gud uppmanar oss att påverka utvecklingen genom bön. Om vi ber får vi se vissa resultat, om vi inte ber får vi inte se det. Allt är inte förutbestämt. Gud har en övergripande plan och ett mål med sin skapelse och människan och detta kommer han att förverkliga. Men sättet han gör det på kan ske på olika sätt. Där spelar bland annat människans fria vilja en roll.
Michael Brown hänvisar till ett antal bibelsammanhang, vilka han som exeget noga har studerat och funnit vara relevanta för hans argumentation att Gud inte har förutbestämt ondskans utveckling eller någon till att gå förlorad. Gud har en önskan om att alla ska bli frälsta, men tvingar ingen.
Jag skriver här ut en del bibelord och kommenterar några av dem.
Gen 6:1-6 … Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. …
Gud var bedrövad över människosläktets utveckling, det var inte detta han önskade eller hade förutbestämt.
Jer 7:31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig det.
Gud hade inte förprogrammerat att något sådant skulle ske.
Pred 7:30 Se, bara detta har jag funnit: Gud skapade människan rak, men de har tänkt ut många påhitt.
Människan tänker själv ut många saker som Guds från början inte skapat henne till.
5 Mos 30:19 Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva.
Här uppmanas folket att göra ett val.
Luk 13:24 Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas.
Rom 2:6-11 Han ska löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten. Nöd och ångest över varje människas själ som gör det onda, juden först men också greken, men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken, för Gud är inte partisk.
Här framgår att Gud inte är partisk.
Jer 36:2-3 ”Ta en bokrulle och skriv ner i den alla de ord som jag har talat till dig om Israel och Juda och alla hednafolk, från den dag då jag talade till dig under Josias tid ända till i dag. Kanske ska Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta drabba dem. Då ska jag förlåta dem deras missgärning och deras synd.”
Gud uttrycker en förhoppning om att folket ska omvända sig men utgången är inte fastställd.
Hes 22:30-31 Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen. Därför öser jag min vrede över dem och gör slut på dem med min harms eld. Deras gärningar ska jag låta komma över deras huvuden, säger Herren Gud.
Gud söker en möjlighet att slippa komma med en dom över folkets ondska.
Jer 18:5-10 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus. Ena gången talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker rycka upp, bryta ner och förgöra det. Men om folket som jag talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot dem.En annan gång talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker bygga upp och plantera det. Men om de då gör det som är ont i mina ögon och inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag skulle göra mot dem.
Här framgår att Guds handlande inte är predestinerat utan att Gud kan ändra sina planer.
Hes 18:21-23 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då ska han förvisso leva och inte dö. Ingen av de överträdelser han har begått ska då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat ska han få leva. Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? Säger Herren Gud. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.
Gud har inte förutbestämt någon till att gå förlorad. Han vill att alla ska omvända sig och få leva.
Hes 18:32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren Gud. Vänd därför om, så får ni leva.
Hes 33:11 Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus?
Luk 13:34 Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta ville jag inte samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna! Men ni ville inte.
Gud vill att människorna ska komma till honom men människorna vill inte. Om deras avfall var förutbestämt av Gud hur kan han då vilja församla dem. Då vill han något han inte vill.
Jes 48:17 Tänk om du hade lyssnat på mina bud! Då skulle din frid bli som en flod och din rätt som havets vågor.
Gud uttrycker sin önskan: Tänk om… Det indikerar att människan kan välja.
5 Mos 5:29 Om de ändå kunde ha sådana hjärtan att de fruktar mig och alltid håller alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn.
Det är Guds önskan att det ska gå dem väl. De är inte predestinerade till att göra det onda.
Jes 65:2 Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar den väg som inte är god, och följer sina egna tankar.
Gud vädjar till sitt folk men de trotsar honom och följer sina egna tankar.
Luk 7:30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät sig inte döpas av honom.
Gud hade en plan för fariseerna, men de förkastade den.
Joh 3:16 Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.
1 Joh 2:1-2 Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
Jesu försoningsdöd gäller hela världen
1 Tim 2:3-4 Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.
1 Tim 4:10 Det är därför vi arbetar och kämpar, för vi har satt vårt hopp till den levande Guden som är Frälsaren för alla människor, först och främst för dem som tror.
De som tror har redan tagit emot Guds frälsning men Gud är en frälsare även för andra om de bara tror på honom.
Tit 2:11 Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.
Heb 2:9 Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.
2 Pet 2:1 De ska förneka den Herre som har friköpt dem och dra plötsligt fördärv över sig.
Alla är friköpta genom Jesu försoningsdöd, men om man förnekar honom drar man fördärv över sig.
Apg 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig.
Apg 13:39 Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.
Ef 1:f ;4-5 …Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut…
De utvalda är de som säger ja till Guds kallelse.
1 Pet 1:1-2 Från Petrus, Jesu Kristi apostel. Till de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien. Ni är förutbestämda av Gud Fadern och helgade genom Anden till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått.
Gud har förutbestämt att helga och rena människor genom Jesus Kristus. De som ger respons till det tillhör de utvalda.
Upp 22:17 … Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.
Rom 11:22-23 Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen.
Rom 8:29-30 Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. 30 Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.
Gud kallar alla människor till att ta emot frälsning genom Jesus Kristus. Detta är Guds beslut. Någon frälsning utanför detta beslut finns inte. Men för dem som säger ja till denna Guds kallelse samverkar sedan allt till det bästa.
Hur mycket kan vi förstå?
5 Mos 29:29 Det fördolda hör Herren vår Gud till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi ska följa alla ord i denna lag.
Det finns, inser nog alla, mycket som fortfarande är fördolt för oss i våra försök att förstå Guds rådslut. Vår kunskap är begränsad men kärleken bestå som Paulus uttrycker det:
I Kor 13: 8f Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna. Vi förstår bara till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer ska det som är till en del försvinna.
När jag var barn talade jag som ett barn, tänkte som ett barn och förstod som ett barn. Men sedan jag blivit vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd.
Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Rom 11:33 O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, hur ofattbara hans vägar! Vem har förstått Herrens sinne? Eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har gett honom något först så att han måste betala igen? Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.
Min egen ståndpunkt
Jag är medveten om att det finns bibelsammanhang som talar om utkorelse och förutbestämmelse, som skulle kunna tolkas som Augustinus och Calvin har gjort. Men det finns ett stort antal bibelsammanhang som bör förstås som att Gud verkligen önskar att alla omvänder sig och att detta möjliggjorts genom Jesus Kristus, och som bör tolkas som att människan har en fri vilja att välja frälsningens väg, men att också avvisa den. Då får man försöka förstå vad det innebär att vara förutbestämd i relation till detta. Det kan, som jag ser det, inte betyda att Gud predestinerat en del människor till undergång.
Personligen har jag landat i en syn på människans fria vilja som lutar åt Karl Barth och Michael Brown. Med all respekt för giganter som Augustinus och Calvin, som på andra områden förmedlat underbara sanningar om Guds väsen, kan jag inte förlika mig med deras syn på en dubbel predestination.
Jesu liknelse om den förlorade sonen förmedlar en bild av Fadern som väntar och längtar efter att få välkomna den förlorade sonen hem när han väl dyker upp vid horisonten. Och i liknelsen om det bortsprungna lammet lämnar herden flocken för att söka efter det som gått vilse. Guds högsta önskan är att alla skulle bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.
Samtidigt, när allt detta är sagt, undrar jag ibland över hur det kom sig att jag, vid 23 års ålder, sent en kväll i ensamhet på mitt rum, kom fram till att Jesus var Guds son. I ett ögonblick då sanningens ljus glimmade till såg jag denne Jesus som den störste revolutionären, större än Che Guevara, Mao Tse Tung, Fidel Castro och andra som vid denna tid hyllades i ungdomsvärlden. De ville förändra samhällsstrukturer, men Jesus ville förändra själva roten till det onda, han ville förändra människohjärtat. Det var då jag sa till mig själv: ”Honom vill jag följa”.
Vad jag undrar över är varför inte mina dåvarande vänner såg detta. Var jag bättre än dem? Nej! Kommer de att komma fram till samma sak så småningom? Det vet jag inte. Vad jag emellertid har en förvissning om är att Jesu ord att ”den som kommer till mig honom ska jag sannerligen inte kasta ut” stämmer. (Joh 6:37).
Jag skulle gärna förkunna apokatastasisläran, läran om allas frälsning, men kan inte finna biblisk grund för denna. I stället lutar jag åt konditionalismen. Men slutligen ligger allt hos Gud som är all godhets och kärleks källa.
Tommy Lindén