Det talas ibland om att det ska komma en stor ”vedermöda” framöver. Ofta kopplas detta ihop med tre bibelsammanhang: Antikrist i Johannesbreven, Laglöshetens människa i 2 Tess. 2:3 och vilddjuret i Uppenbarelseboken. Den vedermöda man hänvisar till är den som Jesus talar om i bl.a. Matt. 24:21.
…för då ska det bli en så stor nöd [vedermöda] att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma. 22 Hade inte den tiden förkortats skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
Det har under de senaste 2000 åren förekommit många vedermödor, krig, pest, jordbävningar, hungersnöd, förföljelse m.m. Men den stora nöd Jesus talar om i Matt 24 syftar enligt många bibeltolkare på de fruktansvärda förhållanden som uppstod i samband med Jerusalems förstöring år 70 e.Kr. Jesus hade just förklarat för sina lärjungar att judarnas stolthet, templet i Jerusalem, skulle förstöras i grunden. Detta måste ha chockerat lärjungarna, som liksom alla judar, förväntade sig att Gud skulle återvända till sitt tempel och låta sin härlighet uppenbaras där, liksom under Salomons tid. Därför måste de förvånats och förfärats över Jesus ord om att templet skulle förstöras, och de frågade Jesus när detta skulle ske.
I parallellställena i de synoptiska evangelierna, Mark 13 och Luk 21 berättar författarna om samma sak, men på lite annorlunda sätt. Lukas är väldigt konkret i sin framställning. Jesus talar här i klartext om vad som kommer att hända.
Luk. 21:20 När ni ser Jerusalem omringas av arméer, då vet ni att dess förstörelse är nära. Då måste de som är i Judeen fly till bergen, och de som är inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 22 Det är straffets tid, då allt som är skrivet ska gå i uppfyllelse. 23 Ve dem som väntar barn eller ammar under de dagarna, för landet ska drabbas av stor nöd och vredesdomen ska nå detta folk. 24 De ska falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk, och Jerusalem ska trampas av hedningar tills hedningarnas tider är fullbordade.
Församlingen i Jerusalem tog fasta på Jesu ord. Belägringen av Jerusalem skedde i två etapper. Innan den romerske härföraren Titus i den andra etappen helt omringat Jerusalem med fyra legioner flydde de messiastroende judarna till ökenstaden Pella och blev räddade från den massaker som följde. Den judiske historieskrivaren Josefus var ögonvittne till hela förloppet. När man läser hans redogörelse ”Judarnas krig” har man inga problem att förstå att detta var en vedermöda och en nöd av gigantiska mått, ”straffets tid, då allt som är skrivet ska gå i uppfyllelse”.
Många bibeltolkare menar att här upphörde det mosaiska förbundets ordning då templet förstördes, prästerna dödades och mer än en miljon judar omkom i krig, tortyr, svält, pest m.m. Och de som överlevde offrades på gladiatorspel eller såldes som slavar och spreds ut över jorden till alla hednafolk.
Lagens tidsålder tog slut och en ny tidsålder, den messianska, med en ny ordning som vilade på ett nytt förbund tog över, med ett nytt tempel där Jesus är hörnstenen och där judar och hedningar byggs samman. En boning i Anden där Gud ska bo, och med ett nytt konungsligt prästerskap som ska tillbe i ande och sanning.
Det har förekommit många vedermödor i historien och det kommer säkert nöd och svårigheter framöver, men den stora nöd, vedermöda, Jesus talar om i Matt. 24, Mark. 13 och Luk. 21 syftar med all sannolikhet på Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.
Om allt detta finns det mycket att säga och många har sagt mycket. En intressant serie kring eskatologi med den amerikanske teologen R. C. Sproul finns gratis på Youtube: Crisis in Eschatology: The Last Days According to Jesus with R.C. Sproul.
Tommy Lindén