Judarnas hemvändande och Israels upprättande som nation 1948 har väckt många frågor kring Bibels undervisning och profetior om framtiden. Har en sekulär nation Israel en roll att spela i en gudomlig plan? Är judar som inte erkänner Jesus som sin Messias Guds egendomsfolk?
Många bibeltolkare menar att alla Guds löften till Israel i Gamla testamentet har fått sin fullbordan i Jesus, Messias (2 Kor 1:20). I honom slöts ett nytt förbund med Israel, och det gamla förbundet som hade Mose som medlare är föråldrat (Hebr 8:6-13). Man bör dock framhålla att det nya förbundet slöts med Israels hus och Juda hus enligt Jer 31:31f. Sedan har hednafolk inbjudits att få del i detta förbund genom evangeliet som predikas för alla folk till jorden yttersta gräns (Matt 28:18-20; Apg 1:6-8). Det ska bli en hjord och en herde, enligt Jesus (Joh 10:16).
Den första messianska/kristna församlingen var en judisk företeelse, och att hednafolk sedan blev inkluderade betyder givetvis inte att judar skulle vara mindre inkluderade. Församlingen ersätter inte Israel utan utvidgar Israel till att omfatta messiastroende från jordens alla folk. Paulus kallar detta för Guds Israel (Gal 6:16).
Att tala om ett sekulärt Israel, eller ett Israel som fönekar Jesus som Messias, som en del i en gudomlig plan är främmande för Jesus- och hans apostlars undervisning i Nya testamentet. Men när judar vänder sig till, och bejakar, den Messias Gud har utvalt kan deras omvändelse bli en injektion som får missionsbefallningen att accelerera och föra evangeliets utbredning till sitt slutmål (se Rom 11:11f).
Har då inte dagens nation Israel någon roll att spela? Jo, det kans ses som en förberedelse för judarnas omvändelse till Messias. Återvändandet till hemlandet talar om att Gud har inte glömt dem. Men det är detta, omvändelse till den Messias Gud utvalt som är Guds mål för dem. Sedan skriver Paulus: Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo (Apg 17:26). Då det gäller judarna som folkgrupp är det rimligt att tänka att just landet Israel i mellanöstern är det land som tillhör dem. Detta bekräftas också av Gamla testamentets profeter.
Den kristna/messianska församlingen kan ses som blomman som slagit ut på den judiska stjälken, en blomma med både judar och hedningar, som en ny mänsklighet i Jesus Messias som är roten.
Gamla testamentets profetior om Israels kommande härlighet kan ses som en tid då messiastroende judar och messiastroende hedningar blivit ett enda folk under sin konung Jesus, Messias. Guds rike med Jerusalem som centrum har då etablerats över hela jorden, en ny jord där rättfärdighet ska bo. Geografiska gränser har ingen betydelse i en tid då jorden ska vara lika full av kunskap om Herrens härlighet som havsdjupen är fulla av vatten (Hab 2:14). Exakt hur denna process och denna nya jord kommer att gestaltas ger Bibeln inte så mycket detaljer kring. Men det kommer säkert att bli mycket bra.
Här följer några utlåtande från kristna förkunnare.
Det som Gud en dag kommer att göra med Israels folk är det, som har skett med den kristna församlingen under de senaste 2000 åren. Jesus Kristus har under de senaste 2000 åren utbrett sitt rike över hela jorden. Samtidigt har han sänt – och sänder ännu – sin Ande över ett otal av jordens hedniska folkslag. En dag i framtiden – och må den dagen snart komma – kommer Gud att sända sin Ande över det judiska folket, Israels folk, så att människor omvänder sig i stora skaror och tar emot de goda nyheterna om Jesus.
(Jens Lomborg, präst i Skjern Bykirke, Danmark.)
Vi finner ingen tvåförbundslära i den nytestamentliga undervisningen, utan tvärtom skriver Hebreerbrevets författare att det gamla är “föråldrat” och “nära att försvinna” (Heb 8:13).
Låt mig låna en illustration från teologen Sam Storms. Han förklarar att på samma sätt som fjärilen inte ersätter puppan, utan helt enkelt är puppan i ett senare och mer fulländat stadie, ersätter inte heller den kristna kyrkan Israel. Kristi kropp är snarare vad det judiska folket från begynnelsen var menat att bli. Detta blir väldigt tydligt när vi läser de gammaltestamentliga profetiorna och löftena om Messias.
I Gal 3:16 skriver Paulus: “Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: ‘och dina avkomlingar’, som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.” Det här är en nyckelvers som besvarar många förbundsrelaterade frågor, vilka jag av utrymmesskäl tyvärr inte kan gå in på här. Men huvudpoängen är denna: utanför personen Jesus Kristus har Gud inte något förbundsfolk, inte något sant Israel. För Kristus är den yttersta uppfyllelsen av Guds löften till Abraham, det sanna Israel som på område efter område lyckas där det judiska Israel misslyckats.
(Nima Motallebzadeh , baptistpredikant / Dagen 16 februari 2023 05:00)
Vi kan ha stor beundran för judarna och dagens israeler och på olika sätt söka hjälpa detta svårt sargade folk till en fristad på jorden. Men enligt Bibeln är endast de som tror på Jesus Kristus ”arvingar enligt löftet”. Redan Mose hotade det yttre Israel med förbannelse och förlust av arvet enligt löftet, om de inte lyssnade till Herrens ord, och han utlovade en återupprättelse som Guds folk endast om de vände om till Herren i tro. En återupprättelse som Guds särskilda rike och folk utan ”Abrahams tro” (Rom. 4:12, 16) är Bibeln främmande för.
Skälet till att Gud vid sidan av hedningarna bevarar judarna som ett särskilt folk är den hemligheten att det fram till den yttersta dagen finns en utkorad kvarleva av detta folk. Därför ska de kristna med stor iver och kärlek predika evangelium också för judafolket intill tidens ände. Det är endast genom evangelium som Gud uppväcker sanna barn åt Abraham, både från judarna och hedningarna. Och när Gud på detta sätt inbärgat alla sina utvalda ”från alla folkslag och stammar och folk och tungomål” (Upp. 7:9) – och endast Gud vet när det har skett – då kommer den yttersta dagen. Först då kommer Jesus Kristus synligt tillbaka och först då blir det egentliga Israel ett synligt rike. Intill dess är Guds rike osynligt (Luk. 17:20-21) och ingalunda något yttre lyckorike.
(Ur ”Israel som Guds tjänare” av Seth Erlandsson, docent i GT:s exegetik.)